Måste.Sluta.Vilja.Vinna.

Trollet och jag var och tävlade förra helgen och jag har inte kunnat förmå mig att skriva om det, förrän nu. För att jag blev så otroligt besviken. Och för att jag skäms över att jag känner mig så besviken, när Trollet var så fantastiskt duktig.

Det här med att behålla en positiv attityd vad som än händer är inte alltid lätt. Det finns egentligen jättemycket att vara glad över från den aktuella tävlingen. T ex:

* Vi var där en timme innan tävlingen startade och fick till världens bästa uppvärmning. Nu vet jag att det är en metod som fungerar för att råda bot på Trollets osäkerhet bland andra hundar!

* Trollet låg kvar under hela platlsiggningen i två minuter, mestadels med hakan i marken, trots att underlaget var sand, vilket han har extra svårt för.

* Känslan under linförigheten var helt underbar – helt rätt attityd hos Trollet, både precision och glädje!

Men vi fick urusla poäng och kom sist av alla de tio startande… När tävlingsledaren sa att tiden var ute och vi kunde återgå till hundarna, reste Trollet sig upp, vilket resulterade i en nolla på platsen. Linförigheten blev ynka 7,5 eftersom jag av någon anledning tog extra steg vid varje halt (inte Trollets fel det allra minsta). Inkallningen, som brukar vara vårt bästa moment, gav poäng 7 för att Trollet blev distraherad av något på läktaren bakom sig, och jag blev tvungen att kommendera ”hit” två gånger. Kanske värst av allt, en 6:a som helhetsintryck och kommentaren ”ofokuserad”.

Jag ville nästan börja gråta under prisutdelningen. Man kan ju fråga sig varför jag tar så hårt på att vi fick dåliga poäng, när jag istället borde glädja mig åt allt som gick bra? Jo, för att jag innerst inne förväntade mig höga poäng, ett förstapris och kanske rentav klassvinst. Eftersom jag tycker att träningen har gått så väldigt bra och jag anser att vi är fullt kapabla att klara av att få över 160 poäng.

Jag försökte verkligen att bara fokusera på känslan, vårt samarbete och att vi skulle gå in och göra vårt allra bästa. Jag försökte dämpa mina egna höga förväntningar. Men jag lyckades inte riktigt, och det är tydligt att det är min starka viljan att vinna som förstör för oss. Och om jag ska vara ärlig så känner jag en extra press att lyckas, eftersom jag tävlar med en hund som inte tillhör någon typisk lydnadsras. De flesta (som inte känner oss) förväntar sig inte att det ska gå speciellt bra för oss. Kanske är det lite därför som jag så väldigt, väldigt gärna vill stå överst på prispallen med Trollet, med skyhöga poäng och en stor pokal i handen, och visa för alla hur bra vi är. Men jag måste sluta vilja det.

Nu krävs en total och omfattande förändring inuti mitt huvud. Alla tankar på poäng och resultat måste bort, det är bara så. Det räcker inte att intala sig själv att resultatet inte spelar någon roll, utan den tanken måste verkligen genomsyra hela mig inifrån och ut. För jag vill aldrig uppleva en sån här känsla av besvikelse igen, efter att ha tävlat och gjort mitt allra bästa tillsammans med min hund som jag älskar. Vi tävlar ju för att det ska vara roligt för oss båda två!

Nästa tävling blir jag tvungen att hoppa över, eftersom den startar sent och krockar med jobbet. Kanske lika bra, så får jag längre tid på mig att förändra mitt tankesätt till nästa tävling… Jag vet ju att det går, för jag hade helt rätt attityd på våra två första tävlingar, innan pressen och prestationsångesten kom smygande…

Har för mig att en av affirmationerna på Niina Svartbergs kurs handlade om att man skulle våga vara riktigt dålig och våga misslyckas. Just den lade jag inte på minnet så noga, för den gällde ju inte Trollet och mig… Men nu ser jag att den kanske inte är så dum trots allt.

”Många av livets misslyckanden har gjorts av folk som inte förstod hur nära de var sin framgång när de gav upp.”

Thomas Edison.

En sak gjorde jag i alla fall bra mitt i allt elände: jag såg till att Trollet inte märkte av att jag var ledsen. Han fick tvärtom massor av beröm, kel och gos efter tävlingen, och grädde från en semla. Han verkade nöjd med sig själv och så klart lyckligt ovetande om de usla poängen.

Efter en mindre depp-period är träningen nu igång igen, och vi kör max ett eller två lydnadsmoment (eller del av moment) om dagen. Resten av tiden tränar vi freestyle med shaping.

Min grymma lydnadshundMin lilla grymma lydnadshund.

Annonser

12 svar to “Måste.Sluta.Vilja.Vinna.”

  1. Det är inte lätt det där med att tävla med glädje. Vet inte om du tittar på betygen, när du tävlar, men om du gör det skulle jag rekommendera att du slutar. Antingen blir man besviken, för poängen är lägre, än man tänkt sig, vilket gör att man tappar konceptet och börjar tänka på hur mycket poäng man behöver, för det där förstapriset. Eller så är betygen så bra, att man tappar det för den sakens skull, slappnar av och kanske nollar ett moment istället. Fokusera på HUR det känns, kolla inte av betygen och belöna känslan när du kommer av planen. Kanske lättare sagt än gjort, men det funkar. Med känsla kommer förstapriset och poängen, så småningom 🙂

  2. Tack Hanna! Nej, jag tittar inte på betygen. Men däremot så visste jag ju att vi fick en nolla på platsen, och hade lite svårt att ladda om efter det. Men tycker att jag lyckades till slut, vi gick in på plan taggade och glada. Det är inte lätt. Men vi ger inte upp, om det så ska krävas trettio tävlingar innan vi lyckas. 😉

  3. Visst tusan vill man visa alla som tror att man inte kan tävla med en whippet att man kan och det gör ni verkligen! Ni är kanonduktiga. Så länge som den rätta känslan finns där så kommer poängen att trilla in så småningom. Kankse bra att ta det lite lugnat med träningen en stund och komma tillbaka till att det ska vara kul att träna/tävla med hund igen. Vi har tagit lite vinterpaus i träningen för jag orkade helt enkelt inte mer efter vårat LP. För oss har det varit räddnigen och nu börjar det bli riktigt kul igen fast vi kör bara några små pass än och väntar på mildare väder.
    Ni är jätte jätte duktiga och speciellt med tanke på vilken otrolig resa ni har gjort med Trollet!

  4. Jag tycker inte alls att du ska skämmas, det är ju en tävling, det säger sig självt att man vill göra bra ifrån sig och kanske tom vinna! Men ska det lyckas riktigt bra för er så behöver väl både du och Trollet ha en bra dag, ibland kanske båda har en dålig. Man kan väl få deppa och komma igen? Det är mänskligt. Kram.

    • Ja, dagsformen på oss båda spelar nog en väldigt stor roll.

      Jag tycker väl att jag borde kunna hantera sånt här bättre, jag har ju jobbat rätt mycket med den mentala biten och gått kurser m.m. Allt funkar så mycket bättre om man inte tänker på poängen och att man vill vinna. Men det är lätt att ramla i fällan, även om man så klart borde veta bättre…
      😉

  5. Jag känner så mycket igen mig i det du skriver. Vi hade faktiskt en väldigt liknande upplevelse förra helgen. Jag försöker inse att det faktiskt är ok att inte hela tiden orka vara stark och se allt från den positiva sidan. Man kanske får lov att tycka att det är lite orättvist ibland att man måste få så dyrköpta lärdomar (speciellt när det verkar gå så lätt för alla andra (inte sant!)) och deppa ihop, bara man till slut tar nya tag med gott humör.

    • Jag har läst din blogg och förstår vad du menar. Och ja, det är klart att man inte kan vara stark hela tiden, vi är ju inga maskiner. Det kanske rentav är så, att man kommer tillbaka ännu starkare om man tillåtit sig att vara ledsen och besviken först. Lycka till i fortsättningen, du och Salsa är grymma!

  6. Du anar inte hur väl jag känner igen mig i detta inlägget!
    Jag vill också vinna och jag borde ju kunna prestera bra. Jag har ju en aussie och som alla känner till så föds ju de lätta och duktiga. Dessutom är jag instruktör själv och då måste det ju alltid gå bra.
    Sen läser man om alla som presterar så bra och som alltid verkar så nöjda och kan hitta guldkorn. Jag har också blivit superbesviken och ledsen och fått sånna enorma skuldkänslor över hur jag känner.
    Men och andra sidan, när det sen går bra då så blir jag så sjukt glad och skulle kunna fira en hel vecka med skumpa. 😀

    Du är så otroligt duktig med dina hundar, det är en fröjd att titta på er! Och så himla skönt att platsen gick bra denna gången! Det kommer, nästa gång så ska du se att alla momenten kommer gå bra på samma tävling.

    • Hej Crissi!

      Tack snälla för dina uppmuntrande ord! Jag tvekade på om jag skulle skriva det här inlägget över huvud taget, för det sista man vill är ju att framstå som negativ. Men nu är jag glad att jag gjorde det, och för allt gensvar jag fått.
      De flesta verkar ha något specifikt som sätter extra press på just dem. Antingen har man en hund som ingen tror på, eller så har man en hund som förväntas vara absolut på topp, jämt! Olika sidor av samma mynt, men det är helt klart att förväntningar kan ställa till det rejält för oss…

      Vi ses på träningen! (Har länkat till dig!) 🙂

  7. Hej Nina!

    Jag var faktiskt och besökte denna lydnadstävling för att se och lära. Min rottis är bara 5,5 månader och för ung för att tävla, men tänkte att det kunde vara roligt att se hur det verkligen går till på tävling så jag åkte dit. Jag måste säga att jag blev chockad över hur spänd och konstig stämmning det var på anläggningen! Så jag förstår att Trollet kanske blir ängslig i sådan miljö. Alla stod var för sig i ett hörn och ingen pratade med någon. Om man väl frågade något fick man bara korta svar och när jag nämnde till en person att min lilla tjej inte var registrerad i SKK vände personen i fråga sig om och gick därifrån… Hur som helt såg det ut som att du och Trollet hade roligast av alla ute på tävlingsplanen. Jag tror att man kommer längst om man har kul tillsammans, vilket verkligen syntes att du och trollet hade. Så keep up the good work! 🙂 När jag och min lilla tjej börjar tävla vill jag ha lika roligt som ni och försöka ha roligt bland alla andra surtanter! 🙂

    • Hej Carolina!

      Tack för din kommentar! Den spända stämningen tror jag kan bero på att alla är så nervösa, men att vända och gå mitt i ett samtal är INTE okej! Det är ju verkligen höjden av otrevlighet! Tråkigt att du råkade ut för det, men det tycker jag bara du ska strunta i.

      Ibland har jag tänkt på att jag själv kanske inte är så trevlig heller på tävling, i alla fall inte precis innan jag ska in på plan. Då är jag så koncentrerad och om någon försöker prata med mig just då, brukar jag säga att vi får ta det sen. Men så fort jag har varit inne och tävlat, försöker jag vara desto mer trevlig och pratsam, för det är ju verkligen inget kul om alla står i varsitt hörn och ser allvarliga ut.

      Du anar inte hur glad jag blir av din kommentar, att du tyckte det såg ut som att Trollet och jag hade roligt! Det är värt hur mycket som helst! 😀

      Jag önskar dig stort lycka till med din rottistik och hoppas att vi ses på någon tävling framöver!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: